Idag är min sämsta dag, nånsin, alla kategorier.

Jag vaknade två minuter innan alarmet gick, i tron om att klockan bara var 03.28 Inte då. 06.28 - God Morgon! En molande och fortfarande påträngande värk från den förbenade visdomstanden som gör illa tandkött, kind, hals och mun. Samt alla andra tänder omkring: "Morgonstund har guld i mun(d)". Finns det en sämre mening just nu? Jag har förresten aldrig gillat den, jag hatar nästan-rim. När vi var små var det vissa som rimmade ord som typ Pappa-Lampa, Sandra-Panda. DET RIMMAR INTE!! Frustrerande.

Iaf, åter till min mardrömsmorgon. Jag har alltså värk i hela huvudet på grund utav den här tanden, jag har klätt på mig och gjort mig i ordning för att slå mig ner vid bordet för en macka eller två. Går inte. Jag kan ju inte tugga. Tänkte på kräm eller fil, men mjölken är slut och filen har gått ut så det går inte heller. Blir lite snyftig ju mer munnen värker och går in till sovrummet för lite tröst:

-Thomas, jag har så ont så jag inte kan äta.

Och här, kan killar välja att svara rätt: "Men lilla gumman, kom får du en kram nu när det är så synd om dig!" Eller som en kille:

"Du får väl äta fil då?" *Snark*... Gissa vad Thomas valde?

Ja, men tack. DET hade jag ju inte tänkt på. Vad bra att du ger mig det rådet nu. Det var ju det jag ville när jag kröp upp till dig i sängen. Jag ville veta hur jag skulle bära mig åt för att äta, för det kan jag ju inte lista ut själv. Tack för att du är så smart och jag är så dum....Grrr.

Med gråten i halsen tog jag mina lunchmackor (som jag förhoppningsvis kan äta efter några alvedon) och stegade ut. Igår spöregnade det när jag slutade så pappa var snäll och hämtade mig. Det är bara det att jag har kvar cykeln på jobbet, så jag kan inte cykla. Hade inga lösa boliner heller så jag kunde åka buss. Så jag fick promenera till jobbet idag. Så hittills var jag ledsen och hade värk och var outhärdligt trött, vad mer? Jo..Såklart. Fem sekunder efter jag klev utanför dörren kom en regnskur, den höll ihärdigt i sig från Vinkeltået till Norrporten. Så fort jag klev innanför entrédörrarna på jobbet slutade det naturligtvis. Nämnde jag att mitt paraply ligger i pappas bil sedan igår också? Så nu var jag inte bara ledsen, trött och hade ont. Jag var dyngsur också.

Så NU sitter jag här och har konstaterat: Idag är min sämsta dag, nånsin, alla kategorier.

-Men klockan är ju bara 08.12!?

"Precis....."