Igår kom jag hem från Sthlm. Vet ni vad jag gjorde där? : Jo, jag har testats för sista gången för polishögskolan. Det är sant. Nu är det sluttestat. Nu är det bara att vänta. Och vet ni? Jag har slutat hoppats. Jag tror inte att det kommer gå bra. Har ingen aning om varför, men nu när testerna är över känns det som att min chans är liten och risken är större för att jag inte kommer in. Vi var 1440 pers som testades på pliktverket. 830 klarar det. 830 av de bästa ska med, och jag vet inte om jag är bäst. Jag var ganska självsäker ända tills jag blev totalgrillad av polisernas förhör igår.

Jag kände mig ca. 15 cm stor. Och jag är större än så. Jag är faktiskt 165 nästan. Attans. Och nu ska man vänta till mitten av November på att det blir nåt svar. Och jag tror att det kommer vara ett negativt besked tyvärr, jag måste vara realistisk. Va? Gå och vänta på ett besked som kan förändra hela mitt liv, men som också kan bli den största besvikelsen någonsin. Det är sjukt hur man utsätter sig egentligen. Helt sjukt.

Jag får det inte ur huvudet heller. Kan inte sluta att tänka på att det där kuvertet ska dimpa ner i brevlådan. Men det kommer.

Nu måste jag varva ner mina tankar. Jag är ensam hemma och då börjar man lätt tänka en hel del. Nu ska jag se på Beck (bra filmval om jag inte ska tänka på polisen Therése, du är en stjärna) och dricka Ramlösa. Thomas kommer hem klockan två, jag kanske håller mig vaken tills dess.

Over and out.